Allt lärande innebär ett visst motstånd har jag läst någonstans. Det gäller således även kroppsliga aktiviteter. Jag vill så gärna träna yoga men jag blir lika besviken varje gång - på mig själv. Klassen börjar med att man ska sitta med benen i kors i ca fem minuter, och slappna av! Istället för att djupandas hyperventilerar jag av smärta. Efter ett tag känns det trots allt lite bättre. Sen följer hela passet samma mönster. Som tur var, var den ordinarie instruktören borta och vi hade en vikarie som körde ett lite lugnare tempo (råkade jag höra). Trots allt adrenalin som pumpade i kroppen för att klara av ställningarna lyckades jag slappna av mot slutet av passet, och jag var betydligt mer avslappnad än efter en pendlingstur till stan på cykel.
Längtar redan till nästa pass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar