Nästan sommar

En liten vy från balkongen. Synd att man inte kan höra fågelsången. :) Dags för en liten grillfest på innergården snart!

Ska bara bli frisk först. Har åkt på något influensaaktikt som har satt sig på lederna. Inte alls kul. Det blev med andra ord ingen inlinespremiär igår och det blir definitivt ingen löpträning. Kanske är det okej att promenera runt Stockholm Marathon?! Det blir onekligen lite mer spännande nu...

Går och drömmer om...

...en 2008 Scott Cyclocross Comp. Provkörde cykeln igår och den var hur kul som helst. Tänk en racer som man kan köra med på vintern också! Det bästa med cykeln är ramen som bidrar till den förhållandevis låga vikten. Jag jämför med hybrider i samma prisklass och de är ofta ganska tunga och stumma i ramen. Konstigt att cykeltillverkarna inte tänker mer på vikten när de tar fram nya modeller. Kanske blir de för dyra?

Funderar också på om jag skulle våga ha den som vardagscykel, som var den egentliga tanken...

Rollerblades

Jag har köpt Rollerblades! Kände mig som en liten kid när jag provade ut dom och fick en och annan lustig blick. Hmmm..., jo, jag är ju inte 14 längre fast skam den som vägrar ha kul för det.
Jag hoppas att jag kommer att använda dem mycket... Ska ut och prova snart, med eller utan stavar!!

Jag köpte en liknande modell som på bilden fast mina har coola 90mm:s hjul. Modellen heter Wing S.

Vila

Det finns inget träningsnarkomaner som jag avskyr mer än vila men det är bara att inse fakta. Två timmars löpning (1,9 mil) i lördags och 15 mils cykling i söndags sätter sina spår. Har bokat massage på Sportlife imorgon och hoppas på att detta ska göra underverk. På torsdag är jag kanske på det igen. Tills dess blir det Zzzzzz...

Safjället

Ett av de ställen jag brukar springa på är Safjällets naturreservat. Slingan är 2,5 km lång så man får springa ett par varv. Platsen är full av gamla fornminnen i form av stensättningar och gravrösen.

Därför springer jag, del 1

Jag har många gånger funderat på att sluta springa. Det är ingen som har tvingat mig så varför hålla på och flåsa när jag ändå inte blir snabbare och bättre?

Men nu har jag insett varför. Jag kan helt enkelt inte sluta. Jag är beroende. På samma sätt som jag har utvecklat ett kaffeberoende är jag numera löpberoende. Det som förut var ett tvång, ett måste för att träna upp kondition inför skidsäsongen eller Göteborgsvarvet känns nu som ett tvång på annat vis.

Tänk dig en lördag morgon kl 10:00. En av de första riktigt fina varma vårdagarna när man för första gången på året får springa i kortärmat och kortbenat. Man är ett gäng som ska ut och springa ett distanspass i 6:30-tempo i en och halv timme =lyxjogging, det kommer inte att bli jobbigt och du springer i prattempo hela vägen. Efteråt är det fika i klubbstugan och man sitter och gassar i solen med en kopp kaffe...

Till Solvikingarnas webbplats

Sensorisk hyperreaktivitet

Jag blir för det mesta väldigt röd i ansiktet när jag är ute och springer. Jag kan vara hur pigg som helst men jag är knallröd och ser ut som jag ska trilla av pinnen när som helst. På längre motionslopp brukar sjukvårdspersonalen slänga ett extra öga på mig. Då får jag stirra dom i ögonen för att bevisa att jag inte är trött och förvirrad. Funktionärer och sjukvårdspersonal är inte det värsta..., det är alla ickejoggare i motionsspåret som stirrar med en blick som säger: "Du som har sååå dålig kondition borde hålla dig hemma..., eller börja promenera som jag!" Efter många år i joggingspåret bryr jag mig inte så mycket längre.

Jag googlade trots det på fenomenet och hittade tillståndet "sensorisk hyperreaktivitet" (SHR) som är "en diagnos för en kemisk känslighet med symptom främst lokaliserade till ögonen och luftvägarnas slemhinnor" och som "även kallas för doftöverkänslighet eller kemikalieöverkänslighet..., och ofta förväxlat med astma och allergi" (Wikipedia).

Intressant! Jag har alltid trott att jag har astma. Det finns dock ingen behandling så jag får fortsätta se ut som en tomat när jag springer...